Get all 139 War Against Yourself releases available on Bandcamp and save 90%.
Includes unlimited streaming via the free Bandcamp app, plus high-quality downloads of Sváigas, Vom Herbst Zum Winter Zyklus, Gastsång, Bumerke, MMXXII/MMXXIII, The Northern Throne, To The Dreary End, The Pleasure Of Suicide..., and 131 more.
1. |
A Life Worth Losing
03:09
|
|||
2. |
Livets dystra gång
05:02
|
|||
Oktober
Klockan ställs snart om till vintertid
och i mitt huvud är det krig
Går ingenstans utan min kniv
och själen min känns tom på liv
Höstlöven faller idag,
och likaså gör jag
Januari
Det är ett nytt år
Vill inte veta hur jag mår
Minns ingenting från igår
och dagens ångest är så svår
Timmarna bara går
Men tiden tycks inte läka mina sår
Snart är det åter vår
Men snön faller idag,
och likaså gör jag
Maj
Äntligen kan man gå ut
Men min kropp är helt slut
Tar mig en flaska själakrut
och får stryk av en snut
De kallar mig sup-ut
Men vem kan leva med en ångest så akut?
Pollen faller idag,
och likaså gör jag
Juli
Nu kan man försöka leva
Ljusa nätter och många fester
Men mina drömmar har blivit så skeva
och det känns som jag lever på rester
av mitt förra liv, och det är ett stort kliv
att ta makten över psykets strid
Försöker vara positiv, finna lite frid
Kanske hitta lite tröst
Men jag känner en stor klump i mitt bröst
När jag förstår att det snart igen är höst
Sommarregnet faller idag,
och likaså gör jag
Oktober igen
Jag välkomnar den mörkaste höst jag skådat
Nu är mitt skal allt för skadat
och mitt psyke - allt för plågat
Möter tankar jag känner igen allt för väl
Vill inte längre leva som en träl
För politiker och polisbefäl
Jag tror jag frusit ihjäl
Ni har träffat min akilleshäl
Det är nog dags att ta mitt farväl
Höstens sista löv har fallit idag,
och likaså har jag
|
||||
3. |
||||
Urban enlightenment of desolation,
Instead of sex I turn to the art of delightful self-mutilation.
For surely you can see, that life is a sexually transmitted disease.
So I know you'll understand, that I'll rather see it reduced than increased.
For at least ninety-five percent of humanity is just garbage and waste,
if I had an army I would command them to make haste.
Legions marching against them, Leaving endless piles of burning men.
Once and for all - let the hammer fall on them...
Nowadays there's not many people to trust,
but still there are some you can depend on until stainless steel rust.
Brothers until the end, we sleep side by side underneath this planets crust.
And we dwell in your dreams to enlighten you all,
so that you can see that mankind is destined to fall.
For some people have never seen the darker side of society,
never used hard drugs or felt real depression or anxiety.
One of these days you won't be able to look up loyalty in the dictionary anymore,
either it won't be there at all, or you'll see a picture of a crystal-meth addicted whore.
I grab every pill in my way, just to get numb for another day.
Heroin is the ticket though, just like they all used to say.
As the world is turning to shit and I dont care why,
the good old "fuck you all!" is my noble last goodbye...
For at least ninety-five percent of humanity is just garbage and waste,
if I had an army I would command them to make haste.
Legions marching against them, Leaving endless piles of burning men.
Once and for all - let the hammer fall on them...
|
||||
4. |
||||
Im gonna watch you up above,
and Im gonna see you down below.
I will mumble until you are deaf.
whisper about strange soothing drugs,
The teachings of suicide and death
Stutter about Oblivion and the Beyond,
While Still Withering in Silence.
For I shall stand behind the blade,
and watch you go down in flames
You are the bloodstainded one
The raider of razorblades
Until Eternity Ends and the Lights go out
Turn the knife against yourself
The oneway ticket to hell
All hail the scrapheap of Mankind
May we be undone...
|
||||
5. |
||||
Snön kom sent i år
Men sorgen kom tidigt
Jag ser framför mig hur ni lämnar oss och går
Och ni skall bara veta hur jag lidit
Jag klamrar mig fast vid minnen
Då vi tillsammans har skrivit
Om hur ruset tagit över våra sinnen
Och om hur dåligt allt har blivit
Om vi då hade förstått
Att om vi hade gjort allt vi förmått
Så kanske vi bättre hade mått
Hade ni då oavsett lämnat oss förgott?
Hade jag då suttit här ensam och förgått?
Ni är sex som på grund av ruset har försvunnit
Och kanske är det ni som har vunnit
För jag hatar att vi blev kvar här ensamma, för oss själva
Efter dödens år - tvåtusenelva
"Det här är inte rätt tillfälle att bli ren"
Det var vad du sa, Hyle, efter att Fredrik gått bort
Jag vet vad du menar, jag köper den idén
Låser in mig i mitt fyllefort
Och jag har aldrig varit särskilt smart
Nu för tiden ser jag aldrig klart
Så vi ses fan snart, bröder, vi ses fan snart
|
||||
6. |
Omöjligheten till lycka
05:12
|
|||
7. |
Västerås
05:35
|
|||
(Sov, sov. För en stund har du kanske en chans till ro.)
Somliga av oss är Drabbade, men ingen vet varför.
Vi är bara helt tappade och förföljda av kaos och elände,
och vi blir bara mer och mer sabbade....
Direkt från mörkrets Västerås så utdrygar jag min egen livslängd och förhalar.
Men jag har levt på lånad tid i många år nu, och jag hör hur klockorna klämtar.
Så nu undrar jag bara om det äntligen är stillheten och den eviga tystnaden som väntar.
I denna dystopiska dimma, i staden där blodet alltid rinner.
I Västra Aros där somliga bara skjuter upp och försvinner.
I Västerås där mörkret alltid vinner... I denna stad av smuts, hor, ångest och vansinne.
(Sov, sov. För en stund har du kanske en chans till ro.)
För cirka 30 år sedan föddes jag här, och sedan dess har jag bara varit till ett enda stort besvär...
Platsen där folk hugger varandra i ryggen och äter rohypnol för att tappa sitt minne.
Platsen där man äter zyprexa och haldol för att tygla sitt ursinne,
och där leponex får folk att sluta sig i sitt inre.
Platsen där alkohol och xanor framhäver ditt vansinne.
I skuggorna där falskheten alltid vinner, där lojaliteten försvinner.
I denna dystopiska dimma, i staden där blodet rinner.
I Västra Aros där somliga bara skjuter upp och försvinner.
I Västerås där mörkret alltid vinner... I denna stad av smuts, hor, ångest och vansinne.
För cirka 30 år sedan föddes jag här, och sedan dess har jag bara varit till ett enda stort besvär...
(Sov, sov. För en stund har du kanske en chans till ro.
Bror, sov. Få en stund härifrån.)
|
||||
8. |
||||
A dream is hunting me
far beyond the lights of god
sometimes he appears as an old man
telling stories about horrible things, yet unknown
condemned into thousand nightmares
The dreams are hunting me
far beyond the lights of god
sometimes he appears as an old man
telling stories about horrible things, yet unknown
condemned into thousand nightmares eternally
forever rest beneath
buried under nails and crust
|
||||
9. |
I skuggan av mig själv
04:52
|
|||
Det är höst igen och paranoian når sitt klimax
Genom kylan tränger sig natten in i mitt kött
Paralyserar tankarna i min skeva hjärna
Torra löv dansar i vinden bakom mig
Skapar obehagliga ljud ur tystnaden
Och triggar upp min redan starka noja
Alla passerande vider är potentiella fiender
Jag stirrar hatiskt mot varenda jävel
Hoppas att någon ville snegla tillbaka
Och ge mig en anledning
att fälla ut teleskopbatongen,
för att slå ihjäl honom
Den människa jag en gång varit är försvunnen
Numer är jag ett monster
Driven av krafter ni aldrig vill förstå
Men även jag har älskat
Ångest kan göra en så trött
Man tappar liksom viljan att försöka
Ni kan inte förstå hur det är
Att enbart vara en skugga av sig själv
Jag plockar upp tetran ur väskan
Tar några stora klunkar vin
Känner mig lite varmare inombords
Och jag tänker att det här är den enda kärlek
Jag någonsin lär uppleva
|
||||
10. |
Befrielsen
04:36
|
|||
Det här är helt klart den finaste delen av Västerås. Det här är Anundshög.
Det är inte bara Anundshög som är mitt favoritställe, utan det är det hela kringomliggande området.
Jag finner en slags ro här.
Jag letar utväg men jag trängs bara längre bort.
Jag finner ingen ro, styrka, tro eller hopp.
Fastnar i spår som jag inte kan ta mig ur,
och de få vägval jag möter leder enbart till förintelsen av mig själv.
Jag har inget val.
Det är här jag vill avsluta mitt liv.
Vem vet vad som väntar? Den tanken har knappt slagit mig.
Sista andetaget - befrielsen är min död.
Sista andetaget - in i min sista sömn.
|
||||
11. |
Bitterljuv nostalgi
05:38
|
|||
Bitterljuv nostalgi.
Jag minns sommaren innan jag skulle börja högstadiet.
Vi stal brännvin och drack oss fulla ute i skogen för de första gångerna i våra liv,
höga på bensinångor och etanol drog vi omkring på ostadiga fötter med ostadiga kliv.
I fel riktning och åt fel håll, det känns som att det redan då var förutsett att jag skulle dansa genom livet till toner av moll.
Detta var början till min nedåtgående spiral.
Hade inte en aning om att jag ärvt gubbens ölsinne och att jag senare skulle bli ungefär likadan, göra liknande val.
Dricka öl och vin och bete mig illa som ett jävla svin,
med en fasad utåt men fylld av hat och kemikalier inuti.
Minns de varma dagar när vi drev omkring planlöst. Tiden stod stilla.
Vi rökte weed och mådde bra. Strök runt nervösa och höll utkik efter knarkspan.
Jag minns kvällarna på Bjurhovda, alla droger vi tog och all den glädje jag en gång kände.
Pundarkvartarna där det alltid var fritidsgård och jämt sprang idioter och rände.
Igång både dagar och nätter på benso och amfetamin, man var hög dygnet runt och man var nästan aldrig clean.
Många av mina gamla vänner är för längesedan döda och mul,
en del blev inte så gamla och hann inte uppleva så mycket kul.
Självförakt och självdestruktion.
Jag kommer aldrig vara ung igen och jag känner mig nedstämd, deprimerad och tom.
Men jag kan fortfarande känna de svala sommarnätterna på vaket,
känner fortfarande lukten av asfalten och kan ännu höra regnstänken mot altantaket.
Jag är en nostalgiker och jag minns allt så väl, klart som i de klaraste av vatten.
Jag kan fortfarande andas den sommarnatten...
|
Streaming and Download help
If you like A Life Worth Losing, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp